Rekonstruktören om artikel i Resumé

I Resumés senaste nummer publiceras en artikel under rubriken ”Stampen – ett skuldträsk”. Här finns ett klargörande från rekonstruktör Christian Andersch från Rosengrens Advokatbyrå.

Rekonstruktör Christian Andersch:

Med anledning av Leif Holmkvists artikel ”Stampen – ett skuldträsk” önskar jag i egenskap av rekonstruktör för Stampen-koncernen göra vissa klargöranden.

Artikelförfattaren får naturligtvis dra sina egna slutsatser utifrån den utredning som jag gjort, men det bör i så fall tydligt framgå att det är just artikelförfattarens slutsatser och inte – som nu är fallet på flera ställen i artikeln - att det framstår som om det är mina (rekonstruktörens) slutsatser.

Holmkvist anför att jag i rekonstruktörens berättelse skriver att det prognostiserade obeståndet inträffade i januari 2015. Denna uppgift är felaktig.

Jag vill betona att jag i rekonstruktörens berättelse inte framfört kritik mot koncernledningen, styrelsen och revisorerna samt att jag inte heller har gjort gällande att det förekommit misskötsel, inkompetens eller oegentligheter, vilket artikeln på flera ställen - direkt eller indirekt – ger sken av.

Det är viktigt att klargöra lite allmänt om ett förfarande om företagsrekonstruktion samt om rekonstruktörens uppdrag och roll. Ett företag som har betalningssvårigheter kan ansöka om och efter beslut av tingsrätt bli föremål för ett förfarande om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764). Ett beslut om företagsrekonstruktion förutsätter att företaget uppfyller de krav som gäller enligt lag och beslutet föregås av en domstolsprövning. Tingsrätten utser även en rekonstruktör, vanligtvis efter förslag från bolaget, vilken ska undersöka om verksamheten kan fortsätta och om det finns förutsättningar att för företaget att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer. Rekonstruktören är inte företagets ombud utan ska ha borgenärernas förtroende och verka för att deras intressen inte åsidosätts. Rekonstruktören kan sägas vara en länk mellan företaget och borgenärerna.

Trots att det sedan cirka 20 år finns ett lagreglerat förfarande om företagsrekonstruktion förefaller artikelförfattaren mena att endast konkurs torde komma i fråga om ett företag får betalningssvårigheter (”Konkurs framstod som det självklara alternativet. Istället valde Stampen den vanskliga vägen att ansöka om rekonstruktion…”). Holmkvist utvecklar inte närmare på vilka grunder beslutet om företagsrekonstruktion skulle ha varit felaktigt.

Efter att ha varit rekonstruktör för Stampen-koncernen i drygt tre månader har det i min utredning tydligt framkommit att det finns förutsättningar för verksamheten att fortsätta utan konkurs och att dessutom merparten av Stampens borgenärer ställer sig positiva till en ekonomisk uppgörelse (ackord). En konkurs skulle – förutom betydligt större förluster för borgenärerna – även vara ett riktigt dåligt alternativ för de anställda och för samhället. Jag delar följaktligen inte Holmkvists uppfattning att konkurs i maj 2016 var det självklara alternativet. Holmkvists uppfattning framstår som subjektiv och det borde tydligt framgått att det är Holmkvist eller Resumé som anser att konkurs är ett bättre alternativ än företagsrekonstruktion.

Min bedömning är att Stampen-koncernen har en framtida överlevnadsförmåga och min absoluta övertygelse är att fordringsägare, anställda och samhället tjänar på att rekonstruktionen lyckas.

Rekonstruktörens berättelse finns tillgänglig på www.rosenlaw.se.

Göteborg den 7 september 2016

Christian Andersch
Advokat